Post-nationell stat eller mångetnisk nation?

I dagens Svenska Dagbladet medverkar jag med en text om debatten om svenskhet som blossat upp med anledning av Björn Söders påståenden om samer och judar. Ett utdrag:

Det är förmodligen precis det slags reaktion som Pallas ger uttryck för som får Björn Söder att dra in samer och judar i diskussion av svenskhet. För det är knappast den ”gamla” formen av svensk mångfald som är Söders egentliga politiska fråga. Vad Söder utnyttjar är de etablerade partiernas oförmåga att formulera ett konsekvent svar i frågor om den ”nya” mångfalden. Svaret att ”alla medborgare är svenskar” används ofta för att inskränka svenskhet till att referera till en enda sorts kategori, när frågorna måste handla om hur de olika identitetskategorierna nu bör förhålla sig till varandra. Ska vi till exempel betrakta Sverige som en mångetnisk stat som hålls samman av en rent post-nationell idé om politisk gemenskap? I så fall borde det vara helt okontroversiellt att ”svensk” kan betraktas som en etnicitet bland andra. Eller ska staten anses representera en alltmer mångetnisk nation, som står öppen för människor av olika bakgrund att bli en del av?