Placebo

I en liten notis i DN Kultur idag så tar Lars Linder upp frågan om utskrivning av placebopreparat. Han gör den rimliga poängen att det på logiska (psykologiska) grunder finns skäl att tvivla på nyttan av denna företeelse, trots de vetenskapliga bevisen på placeboeffekter. Skälet är naturligtvis att placebo endast fungerar under förutsättning att patienten tror sig ha fått ett verksamt preparat. Det är inte svårt att föreställa sig vad effekten skulle bli ifall användandet av placebo var en erkänd och spridd företeelse. Självklart skulle mängder av patienter ställa sig skeptiska så fort de fick ett läkemedel utskrivet, och vara bara alltför snabba med att tänka: ”nehe du, dessa piller funkar inte. De har gett mig sockerpiller!”.

Kontentan är alltså att oavsett att studier visar på en verklig placeboeffekt, så kan man inte börja använda sockerpiller, för effekten uppstår endast när patienten känner sig säker på att hon undergår en verklig behandling. Placeboeffekten kan helt enkelt inte uttnyttjas av vården på ett institutionaliserat sätt.

Eller jo, det kan den nog – just genom att inte göra det. För jag menar, placeboeffekten är förmodligen verksam även vid användandet av skolmedicin, dvs effekten av en medicinering består förmodligen även i vanliga fall av medicinsk effekt + placeboeffekt (i varierande grad). Om så är fallet så skulle den totala effekten av medicineringen i vårt land minska ifall placeboutskrivning tilläts. För den skeptiska attityden som detta skulle åstadkomma skulle inte bara leda till att sockerpillerna skulle tappa sin effekt, utan det skulle också påverka den den placeboeffekt som tillkommer även vanlig medicin. Således: det enda sättet som man på stor skala kan dra nytta av placeboeffekter är att inte använda placebopreparat.

(Jag gissar renodlad placeboanvändning i praktiken är en icke-fråga, och uppkommer endast i samband med frågan om homeopati. Men den är teoretiskt spännande. Vad säger min apotekare till syster?)

En annan dimension är hur man upptäcker att något är placebo eller att ens förväntningar inte har någon grund. Betänk följande sinnrika ”botemedel”, som garderar sig själv från att bli genomskådat:

We can define a belief-trap by the fact that the anticipated costs of verifying it are so elevated that a rational agent would refrain from doing so. In Poland, until recently many people combated their alcoholism by having the substance disulfiram implanted under their skins. Taken orally, disulfiram’s only effect is to produce violent nausea if one drinks alcohol; in its subcutaneous form it was supposed to cause death if alcohol were consumed. In reality, the substance has no effect at all when it is implanted. But so long as people believed that it did, it was rational on their part not to try to find out whether this was in fact the case.

Elster, Jon (2009), Reason and Rationality (Princeton: Princeton University Press), s. 33-34.

Uppdatering: Jag hittade Fokus-artikeln som föranledde Lars Linders kommentar.

2 thoughts on “Placebo”

  1. Utan placeboeffekt – patientens inneboende kraft att läka sig – skulle vi må mycket sämre. Jag tycker också att det är väldigt spännande, och jag önskar ofta att jag skulle kunna bidra till placeboeffekten mer än vad jag kan som icke-läkare. Jag tror jag förstår vad du menar, men kanske inte ändå. Jag tror verkligen man är ute på hal is om man börjar använda riktig placebo så att det upptäcks och undergräver patientens förtroende. För utan förtroende skulle förstås som du säger också ”riktig” medicin kunna förlora sin ”tilläggseffekt” av förtroende, tillit och framtidstro. Först höll jag inte med dig för jag tänkte att denna väl skulle finnas kvar hos de verksamma medlen – att patienten skulle få veta att _nu_ får du riktig medicin. Men hur ska man kunna lite på någons tal om att det kommer fungera denna gång, när de ljög om vad de gjorde sist? Nä, det är nog säkrast att bara använda placebon i kombination med något som har sanna avsikter att verka på egen hand. Men där måste vi verkligen kämpa för att utnyttja den, i dagens vård utan kontinuitet i vårdrelationen och där det som doktorn skriver ut sedan byts ut till nåt annat – ”men, det var inte den medicinen min doktor sa att jag skulle ha”. Oj vad de får kämpa i motvind på apoteken, för att inte förstöra för mycket av tilltron till botemedlet. Den kostnaden av generikareformen skulle jag gärna velat se uträknad!

    1. Bra poäng det där om generika! Det är nog inte så många som tänkt på den potentiellt placebominskande effekten! Men det är ju klart att patienten kan komma att tappa den nödvändiga tilltron ifall hon tvingas gå hem från apoteket med ett annat preparat än det som läkaren lovordade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s