”Alexis de Tocqueville, the First Social Scientist” (Jon Elster)

I helgen började jag så smått läsa Jon Elsters nya bok Alexis de Tocqueville, the First Social Scientist. Jag funderar på att försöka författa en recension av boken. En spännande ingång skulle kunna vara det faktum, som jag tror inte är så allmänt bekant, att John Stuart Mill, när han recenserade den andra volymen av Demokratin i Amerika, hävdade att Tocquevilles metod utgjorde “the true Baconian and Newtonian method applied to society and government”. Bakgrunden till Mills System of Logic utgörs inte av Auguste Comte allena utan även av Tocqueville. (Till min förtjusning tar inte Elster upp Mills omdöme och analys, så jag har fria händer att spinna loss och kan försöka ge intryck av att vara beläst. . .)

Men det viktigt att förstå att Mill prisar Tocqueville utifrån ett synsätt som, när det anläggs idag, gör att Tocqueville framstår som överspelad och metodologiskt osund. Mill drömmer om en samhällsvetenskap som framlägger lagar (dvs just en motsvarighet till Bacon och Newton), och även om Tocqueville på Mills tid kunde ses som ett framsteg i detta hänseende så blir han naturligtvis överspelad av mer rigorösa tänkare. I detta sammanhang uppkommer en central aspekt av Elsters försök att rehabilitera Tocqueville. Elster noterar att bland samhällsvetare står i allmänhet Marx, Durkheim och Weber i högre kurs än Tocqueville, och Elster förklarar:

The reason, I suspect, is that for contemporary social science what counts as ”an achievement” is determined by a certain view of science as resting on lawlike theories and aiming at sharp predictions.

I have argued against this view in various places, most recently in Explaining Social Behavior, and shall not restate my objections here. The only point I want to emphasize concerns my proposal to substitute mechanisms for laws. [s. 2]

Elster vill alltså byta perspektiv: bort från det perspektiv utifrån vilket Mill hyllade, och dagens samhällsvetare ignorerar, Tocqueville.

Vad är då en mekanism? Jag ska återkomma till detta senare och bara kort redovisa de tre huvudsakliga mekanismer som Elster anser att Tocqueville främst arbetar med i sina förklaringar. En central förutsättning är att man förkastar, såsom modern psykologisk vetenskap gör, den traditionella common-sense idén om personlighetstyper som slår igenom i vilka situationer personen ifråga än ställs inför. Snarare än att det finns personlighetstyper (auktoritär/altruistisk/riskbenägen/anti-traditionalistisk med mera) vars karaktärsdrag gör sig gällande i varje sfär av livet (såsom yrkesliv, familjerelationer, sexualitet, politisk åskådning med mera) så är en mer realistisk syn att olika drag gör sig gällande i olika sammanhang. Individer uppvisar normalt inte ”cross-situational consistency”. Elsters/Tocquevilles mekanismer rör samspelet mellan olika personlighetsdrag/handlingsdispositioner och vilka sfärer som de tar sig uttryck i.

Let me now define the three mechanisms I listed a few paragraphs above. The spillover effect says that if a person follows a certain pattern of behavior P in one sphere of his life, X, he will also follow P in sphere Y. The compensation effect says that if he does not follow P in X, he will do so in Y. The satiation effect says that if he does follow P in X, he will not do so in Y. Wheras the spillover effect tends to generate consistency, the other mechanisms tend to produce different preferences in different walks of life. [s. 13]

[. . .]

The three effects operate to generate consistency or diversity of preferences cross spheres of activity. Broadly speaking, we may distinguish among the following spheres: religion, literature and the arts, politics, warfare, and ”civil society” or ”private life” (including economic relations and the family). [s. 14]

Jag kan ge några exempel på hur man kan tänka i dessa banor. (Jag kommer här inte vara särskilt rigorös när det gäller vilka sfärer som är relevanta, eller rättare sagt, valet av sfärer är beroende av det fenomen man studerar så det finns ingen poäng med att i förväg fastslå vilka sfärer som är av betydelse. (Elsters lista är helt enkelt över de sfärer som figurerar i Tocquevilles analyser.))

Föreställ nu en man, säg att det är jag, som av någon anledning, bara Gud vet vilken, skulle råka få ett jobb på en skönhetssalong och därmed tvingas putsa naglar och prova parfymer dagarna i ända. Säg nu att i utgångsläget har jag en given idé om manlighet och denna idé om manlighet spelar en implicit eller explicit del i min identitet och handlingssätt. När jag nu innehar ett jobb som i allmänhet och av mig själv förknippas med kvinnlighet och har en atmosfär som är typiskt kvinnlig. (Jag struntar nu medvetet i att sätta ut ”citattecken” på vederbörliga ställen, för det skulle krävas ”””””””””””””””””””””””” så jävla många.) En möjlig effekt av detta jobb skulle vara att i övriga delar av livet och min identitet skulle manlighet  komma att bli mer framträdande. Helt omedvetet skulle kanske mitt intresse för bilsport, som i nuläget är kallare än svalt, plötsligt väckas till liv. Eller, säg att jag spelar hockey i ett korplag på fritiden, då skulle betydelsen jag fäster vid detta faktum kanske öka, jag skulle kanske föra upp detta som samtalsämne oftare, göra det till en explicit del av min identitet. Och i omklädningsrummet skulle jag kanske känna ett behov av att vara lite extra grabbig bara för att, så att säga, undanröja tvivel om fjollighet. (Nu inser jag att det var en dålig idé att låta mig själv figurera i exemplet…) Detta skulle vara kompensationseffekter (”if he does not follow P in X, he will do so in Y”)  av att plötsligt inte få utlopp för manlighet genom yrke (eller rättare sagt av att min identitet som man, som kanske tidigare varit fullkomligt nedtonad, tvärtom har utmanats genom min nya tillvaro som skönhets…whatever så att det plötsligt uppkommer ett behov att affirmera manlighet).

En annan tänkbar effekt är dock helt annan. Jag kanske kommer att förändra min syn på innebörden av manlighet, eller tvärtom inser att det inte är så viktigt, och effekterna skulle kanske bli motsatta, i den meningen att de attityder och dispositioner som präglar mitt beteende i skönhetssalongen kommer jag att föra över till mitt agerande i hockeylagets omklädningsrummet. Spillovereffekter (”if a person follows a certain pattern of behavior P in one sphere of his life, X, he will also follow P in sphere Y”).

Den tredje mekanismen, som på sätt och vis kan beskrivas som omkastning av kompensationseffekten, kan illustreras med någon som, säg, genom sitt yrkesval (som personen av oberoende skäl är villig att göra) tvingas bryta mot många sociala normer och därför blir mer traditionalistisk i andra sammanhang. Detta är en satiationeffekt, dvs ett behov mättas inom en sfär och gör sig därför inte gällande i de övriga (if he does follow P in X, he will not do so in Y).

Notera att det råder en väsentlig skillnad mellan spillover å ena sidan och kompensation och mättnad å den andra. Dessa mekanismer drivs av olika slags kugghjul, så att säga. Spillover sker genom habit formation, dvs en vana eller tankesätt som uppkommer i en sfär förs över till en annan. De två övriga mekanismerna bygger på need satisfaction, dvs ett förefintligt behov måste få sitt utlopp, och sker det inte i X så måste det ske nånannanstans eller om det tillfredställs helt i X så kommer det inte att göra sig gällande i en annan sfär.

(Nu ser jag slutklämmen på mitt exempel om skönhetssalongen och manligheten kanske går utöver need satisfaction, i och med att det tycks antyda ett förstärkt behov av manlighet.)

Nu ska jag läsa vidare. Återkommer säkerligen.

5 thoughts on “”Alexis de Tocqueville, the First Social Scientist” (Jon Elster)”

  1. Hmm, min sambos stora intresse för motorsport skulle alltså kunna betraktas som kompensation av hans grundläggande intresse för matlagning och bakning, sömnad etc? Eller tvärtom så är hans ”kvinnliga” personlighet mättad i och med det senare, så att i sportsammanhang behöver han inte ha med sig denna utan faller in i det naturliga manliga förhållningssättet. Mättnadsexemplet förutsätter då att man inte anser att intresse för motorsport är någon extremform av manligt sportintresse (för om han bara har mättat sin kvinnliga sida så är han ju i grunden nöjd och inte i behöv av att överdriva något). Vilket leder mig in på detta med intresse för motorsport, som jag tydligen arbetat upp den senaste tiden. Eller har jag? Nej, ingen av oss är ett dugg intresserad av nåt annat än Formel1, och där är det ju ganska mycket runt om som inte är motor. Alltså, precis som i andra sporter är det ganska personcentrerat, och det är kanske det som jag fastnat för?
    Jaja jag gör inga anspråk på att komma med en filosofiskt klok kommentar här. Men kan berätta att när han inför en Barca-match frågade mig hur många spelare förutom Zlatan jag kunde nämna (och jag bara kom på Messi och han med det lockiga långa håret) och sen hur många jag kunde i F1 (som nu är slut för säsongen sedan en tid så jag skulle haft chans att glömma) där jag med lätthet kunde räkna upp för- och efternamn och många landstillhörigheter (stall är jag inte lika säker på) för uppemot 15 deltagare så blev det ganska komiskt! Jag menar jag uppskattar kanske egentligen att titta på en match fotboll lite mer (förutsatt fortfarande att jag hejar på endera laget) medan i F1 kanske jag mest fastnar för de i mina öron exotiska namnen – det är nytt och lite knäppt i mina öron. Och så råkade jag ju heja på hann som ledde eftersom han såg bra ut och verkade så sympatisk, och det kunde allt bli lite spännande då! Uppenbarligen använder jag inte motorsporten för att framhäva en manlig sida av mig själv som nån form av kompensation för något annat i alla fall, det står ju klart efter den sista analysen…

  2. Jag hoppas att det inte uppfattades att mitt exempel gör anspråk på att förklara motorsportsintresse i största allmänhet, eller enskilda individers. Det är tvärtom: Det enda jag ville göra var att ge ett hypotetiskt exempel på något, som oavsett om det faktiskt existerade eller inte, skulle illustrera en kompensationseffekt. _Om_ någon skulle agera så som exemplet anger _så_ skulle det utgöra en kompensationseffekt.

    ”Ganska mycket runt om som inte är motor” – du menar bikinibrudar nedsprutade med champagne?! ;)

  3. Det förstår jag väl att det var hypotetiskt, det bara satte fart på mina tankar på ett roligt sätt! Men du det där med bikinibrudar – jag har inte sett en enda. Champagne brukar de mest spruta på sig själva, och de är ju fulla med kläder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s