”The sidewalk Socrates” om pragmatismen

Jag läste alldeles nyss ett par slagkraftiga omdömen av Sidney Morgenbesser angående pragmatismen.

”It’s all very well in theory but it doesn’t work in practice.”

”The only problem with pragmatism is that it’s completely useless.”

Mycket eleganta formuleringar. Och de uttrycker dessutom exakt min ståndpunkt, inte minst den första. Även om pragmatisterna har ”rätt” så vore det helt förödande om deras synsätt skulle etableras. Detta gäller både för vetenskapens praxis och i diskussion om moralfrågor. Ibland förvånas jag över exempelvis Rortys insisterande på att vi måste byta vokabulär och bli pragmatister hela bunten, för även om han skulle ha rätt gällande ”myten” att vetenskapen ”speglar” eller på annat sätt når fram till en objektiv verklighet, så måste han rimligtvis sedan också bedöma om inte dessa myter har varit oerhört nyttiga. Det är framförallt här som jag tycker Rorty misslyckas med att övertyga.

Som Morgenbessers kommentar antyder så kanske pragmatister borde nöja sig med en slags ”second order”-pragmatism och inse att det vore fullständig katastrof om vetenskapen  skulle anamma filosofisk pragmatism. (Denna möjlighet är dock inte öppen för Rorty, han stänger dörren själv genom att säga, och här är det knepigt att förstå honom, att han inte vill inta en position i realism vs. anti-realism-debatten utan snarare lämna den debatten helt.)

Apropå Morgenbesser. Låt mig citera ur (den i övrigt värdelösa) boken Stop me if you’ve heard this. A History and Philosophy of Jokes.

The greatest of all spontaneous counterexamples—and quite possibly the best philosophical joke of all time—is famously due to Sidney Morgenbesser. A few decades ago the Oxford philosopher J. L. Austin was giving an address to a large audience of his fellow philosophers in New York. In the course of this address, which was about the philosophy of language, Austin raised the perennially interesting issue of the double negative.

”In some languages,” Austin observed in his clipped Oxbridge diction, ”a double negative yields an affirmative. In other languages, a double negative yields a more emphatic negative. Yet, curiously enough, I know of no language, either natural or artificial, in which a double affirmative yields a negative.”

Suddenly, from the back of the hall, in a round Brooklyn accent, came the comment, ”Yeah, yeah.”

4 thoughts on “”The sidewalk Socrates” om pragmatismen”

  1. Hej Björn,

    Du har en väldigt intressant blogg, men tyvärr är den av tekniska skäl nästan helt oläslig. Alldeles för liten font, och vitt på svart dessutom. Ögonen vattnas, det blir allt annant än avslappnad läsning. Och det är lite synd.

    Hälsningar
    Karin

  2. Ja det blev inte så pjåkigt. Skönt också med ett typsnitt med fötter. Bilden togs för ett par år sedan och ”föreställer” kurslitteratur i modallogik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s